Bara några minuter innan Linnéa Liljas pjäs Under Skalet skulle sändas av radioteatern kom beskedet att den hade ställts in. Anledningen, sades det, var att trovärdigheten i berättelsen ifrågasatts. Om Sveriges Radio skulle stryka alla inslag vars trovärdighet kan ifrågasättas skulle de knappast ha några inslag kvar. Det här är ett klart besked från de som har makten: yttrandefriheten gäller inte överlevare från sadistiska övergrepp i barndomen. Att berätta om sin egen verklighet är inte tillåtet i Sveriges Radio, inte ens om det sker anonymt och namnen är ersätta med pseudonymer.
Det har nu blivit alldeles uppenbart vad yttrandefriheten i Sverige är och inte är. Yttrandefrihet i Sverige är att få rita en bild av Muhammed som en hund. Detta är en mycket viktig frihet, sägs det, och det ska vi minsann lära alla muslimer, som inte fattar vilka omistliga värden som går förlorade om vi tummar på den friheten. Men att få berätta om vad man utsatts för i barndomen är inte tillåtet, för dessa berättelser är ju inte "trovärdiga".
Jag saknar ord för att karakterisera denna inställning, och om jag finner dem är det nog ändå ord som inte lämpar sig i tryck...
Men "Under skalet" var uppenbarligen farlig. Läs gärna boken - så får ni se vad som var så farligt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
6 kommentarer:
En del säger att det är krångliga frågor. Yttrandefrihet ska vara en central frihet i en demokrati. Dte rä krångligt när de används av människor i syfte att framföra åsikter och tankar som i slutändan skadar andra. Som pedofiler t ex. Men inge stoppar något som pedofiler gör i yttrandefrihetens namn.
Jag tappar ord när yttrandefriheten återigen blir en symbol för makt.
Med hjälp av yttrandefriheten så kan man visst fritt välja(ja inte vi vanliga levande)att framhäva vissa sidor av verkligheten och väljer bort andra. Man prioriterar vissas erfarenheter och förtiger andras.
Jag skulle vilja veta de egentliga motiven. Trovärdighet!? Kyss mig i arslet!
Återigen gör det mig så förbannad.
/Toppis
Tack Toppis för din kommentar. Vill också påpeka att det finns kommentarer till affären på Motherwitchs och Consequentias bloggar - se http://blog.consequentia.se och
http://blogg.aftonbladet.se/15013
Värme, Kire
Yttrandefrihet vilket nys, för vem?
Det är absolut fruktansvärt och det största övergreppet får fortsätta det fina ordet heter stigmatisering. Vart tog demokratin vägen eller finns den när inte människors vittnesmål får komma fram. Vem är satt att bestämma över ordet? Att imnte bli sedd trodd eller tagen på allvar eller att ens trovärdighet ifrågasättts. Är det största övergreppet. Det fruktansvärda finns tydligen inte alltså förintelsen har inte hänt ändå pågår den dagligen.
Hörde ni komentaren från barnhemsutredaren? " var det så här illa det kunnde jag aldrig föresatälla mig" Å det pågår varje dag, ännu.
Yttrandefrihet gäller tydligen bara journalister och vad som passar dom, det här är en stor fara för demokratin.
Kjell-Åke Bjurkvist
Hej, Kjell-Åke,
håller med att det nästan konsekventa tystandet av överlevares erfarenheter är ett hot mot demokratin. Denna fråga är inte endast "personlig" och "psykologisk", utan handlar också om samhällelig makt, om hur de som har makt kan utnyttja de som saknar makt. Frågorna är mer politiska än vad många verkar inse...
jag tycker som du. att det är helt vidrigt, det här med yttrandefriheten. att det är kränkningarna som ska skyddas och värnas och att det är viktigt viktigt att låta det finnas... jaha.. och det andra? de som blir utsatta? vi ska bara vara tysta? blir galen. läste en mycket arg krönika av en kulturjournalist i sydsvenskan iaf, det gjorde mig på lite bättre humör. av nån anledning... (det finns länk från min blogg)
Tack Korpdotter! Och ja, jag gillar också inlägget i Sydsvenskan, och har länkat till det på min hemsida.
Kire
Skicka en kommentar